- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
318

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. - 16.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med den tyska juden och sina misstankar, att
Hawerfield kunde hafva någon del i hans besynnerliga
spökerier, förrän han fått dessa misstankar antingen
upphäfda eller bekräftade.

*



16.



"Menniskan och potatisen kunna vänjas vid allt,"
säger Onkel Adam, och säkert har han fullt rätt i
sin humoristiska jemförelse. Vi kunna verkligen vänjas
vid allt och antaga, liksom den hedervärda rotfrukten,
endast smak och egenskaper af den jordmån, vi hafva
omkring oss.

Detta lif, hvars bräckliga och invecklade mekanism
beror på utbytet af några gaser i våra lungor, som
tyckes hafva så oändligt många anledningar att rubbas
och förstöras, det fortgår emellertid, oftast haltande,
ojemnt, krossadt och i olag på tusen sätt, men det
fortgår likväl, och i åratal kan man med förundran
lyssna till de osäkra och svaga knäppningarna af ett
urverk, som i hvarje ögonblick tyckes hafva röjt sin
sista lifsyttring, under det att den nyckfulla och
obegripliga lifslågan stundom midt under sitt fulla sken
kan slockna liksom utan orsak.

Det gifves emellertid knappt något förhållande,
hvarvid kroppen har så svårt att vänja sig, som vid
själens öfverretning. Och då Alf såg sin väns ögon
för hvarje dag blifva allt mera ihåliga och glänsande,
hans kind allt mera insjunken och hektisk, så blef
han förtviflad öfver sin oförmåga att bota den sjukdom,
hvilken redan tycktes vara öfverens med döden.

Denna natt hade den hvita pierro’n åter visat
sig, och nu var det en rock, som legat på en stol
vid sängen, hvilken var försvunnen. Man talade icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free