Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mellan alla dessa tankar blandade sig äfven ljufva
drömmar om det englalika ansigte, som blifvit honom
dyrbart genom hans egna fantasier, hvilka allt sedan
den första aftonen, då han såg den unga flickan,
sammanväft scener och samtal med henne, så lifliga, att den
unge läkaren redan inom sig bar en hel roman, en
kärlekshistoria, hvars detaljer han oupphörligt
omarbetade och förbättrade, med denna lifliga sinnens
outtröttliga förmåga, att skapa sig en verld i inbillningen,
som de sedan rätt ofta förvexla med verkligheten.
Den stackars unge mannen drömde om en sällhet,
som han kanske aldrig skulle ernå, och lyssnade till
ljufva löften och smekande hviskningar, som möjligtvis
aldrig skulle förverkligas.
Och hvad vore ungdomen och lifvet, om dylika
hviskningar icke hunne vårt öra! Hvad gör det väl,
om framtiden är en förrädare, blott stunden är ljuf!
Det närvarande är det enda vissa och verkliga.
Alf var lycklig, der han låg i skuggan på sin
mjuka mossbädd och lyssnade till trastens melodiska
slag i granträden och bofinkens klara, enformiga lilla
visa, som sjöngs om och omigen i hasselbuskarna bredvid
honom; han blickade upp på myggsvärmarnes hvirflande
dans i den rena blå luften och berusades af doften
ifrån det affallna barret, som betäckte marken, och
som solstrålarne upphettade, liksom parfymerna i ett
rökelsekar, under det att solen skred fram på himinelen
och visaren på hans ur pekade på fem.
Det var ju den utsatta tiden; men ingen syntes
eller hördes, allt var tyst och stilla i skogen, och
rådjurens lugn, som betade i gräset, bevisade bäst, att
ingen mensklig varelse fanns i grannskapet utom den
orörliga och tysta drömmaren, som likt forntidens dryader
tycktes hafva blifvit en ställets tillhörighet, en
inkarnation af sjelfva naturen omkring honom.
Om Alf skulle hafva misstagit sig om tiden och
stället? Om den lilla juden just nu kanhända reste
sin väg, för att lemna den stackars Malkolm en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
