Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det syntes honom emellertid temligen säkert af
de få ord, som han förstod, att juden ville förmå
Hawerfield, ömsom med hotelser, ömsom med kraftfulla
skäl, att bifalla något, som denne slutligen med
motvilja gick in på; och i händelse han skötte sina affärer
på samma sätt, som hans stamförvandter brukade, så
var det troligt, att lorden råkat i brydsamma
penningeförbindelser, som nu föreföllo honom ledsamma att
honorera.
Juden framtog sin plånbok, letade bland papperen
deri och lemnade slutligen Hawerfield ett, som denne
tycktes behöfva lång tid att studera eller begrunda.
Hans ögon hvilade länge derpå, men det tycktes Alf,
som om de tankfullt stirrade på papperet, utan att
fästas på innehållet deraf.
Slutligen reste han upp hufvudet och sade så
långsamt och tydligt, att Alf fullkomligt förstod honom.
"Nåväl, jag skall skrifva under!" Öfver judens
oroliga ansigte flög ett drag af tillfredsställelse; han
upptog ur fickan ett litet skriftyg af bleck, öppnade
locket, upptog en penna, doppade den och lemnade den
åt Hawerfield.
De hade vid Hawerfields ankomst satt sig ned
båda två på en stor halfmurknad timmerstock, som låg
utanför ingången till minan i berget, men under
samtalet hade juden ofta rest sig upp och slutligen blifvit
stående framför sin kamrat, hvilken nu mottog pennan,
lade papperet på stocken och skref med rask och säker
hand sitt namn på detta papper, hvaromkring troligtvis
hela deras långa samtal vändt sig, och hvars innehåll
tycktes vara mycket kort.
Då han återlemnade det, förde han handen under
västen med ett uttryck, som om han der känt någon
smärta, och juden, som mottagit det, gick att sätta sig
på sin första plats, för att kunna inlägga det i
plånboken och tillsluta skriftyget.
Det var ungefär tre eller fyra alnar dem emellan,
och just som Alf såg den lilla tysken luta sig ned, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
