Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu en gång innan han aflägsnade sig undersökte
han sin tillfälliga patient. Pulsens slag voro ännu
omärkliga, näsan var hopklämd, läpparna sammantryckta
och ögonen insjunkna i sina gropar som på en död,
och Alf skyndade i fullt språn till källan, som icke
låg tre minuters väg derifrån.
Han kunde emellertid icke springa lika fort
tillbaka, för att icke sqvalpa ut vattnet i hatten. Tre
minuter således dit, fyra minuter kanhända derifrån,
tillsammans sju minuter, som han varit borta.
Nu stod han här på samma ställe igen, med vattnet,
som skulle vederqvicka den stackars liflösa varelsen.
Der var öppningen till skifferbrottet, der stenarne, på
hvilka juden först suttit, der stocken, bredvid hvilken
han legat, men — mannen var borta.
Alf trodde sig förvillad af sin egen fruktan att
förlora honom, han såg sig med bestörtning omkring.
Huru var det möjligt, att han kunnat qvickna vid och
komma undan på dessa få minuter, då han nyss förut
varit fullkomligt känslolös?
Det var emellertid så. Den sataniska hvita
pierro’n var åter försvunnen.
Han var då odödlig som Asarnes galt. Man såg
honom sjunka i hafvet, falla för ett pistolskott och
ligga liflös med utseende af ett lik, och likväl lefde
han upp igen, liksom dessa spökaktiga, blå irrsken,
som försvinna på ett ställe och skimra fram på ett
annat, för att åter, då man nalkas, sjunka ned i jorden
och ögonblickligen synas igen, långt derifrån.
Allt sökande skulle varit förgäfves. Han hade
troligen flytt genom den villsamma minan i
skifferbrottet, som öppnade sig mörk och slingrande som en
mullvadsgång, och öfverväldigad af förbittring och
harm öfver sitt misslyckade företag, stod Alf qvar med
den gamla hatten ännu i handen som sitt enda byte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
