Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med henne; de voro litet slägt, hon var af samma
familj som hans farmor, fast af den äldre grenen, den
yngre deremot hade ingenting. Hon var bara barnet,
stackars liten, endast tjugo år, när hon dog. Mylord
sörjde också alldeles fasligt; jag var på den tiden
nyss gift med min sista man, salig Banks, och fast jag
då var bosatt långt härifrån, så hörde jag likväl talas
om hans sorg."
"Gifte lord Percy aldrig om sig sedan?"
"Nej, han reste utomlands strax efter myladys
död och var borta i flera år, och då han sedan kom
hem, så lefde han tyst och ensligt här på
Oukwoodhouse och sysselsatte sig endast med sin sons, den
lille Astleys, uppfostran, vår nuvarande husbonde.
Ack, ett sådant trögt lås; jag är säker, att Jemina
glömt att smörja det, ehuru jag sagt till derom,"
fortfor hon, pustande, under bemödandet att kringvrida
den stora nyckeln i dörren vid öfra ändan af den höga
förstuga, dit vi uppkommit ifrån domestikvåningen.
"Kanske jag får hjelpa er, mrs Banks, edra händer
äro allt för klena?"
"Jag tackar er. Så ja, det är så, ser ni, att då
man sällan begagnar dem, så blifva låsen rostiga.
Detta är stora matsalen eller försalen, som den kallas,
den begagnades sällan."
"Ni nämnde lord Astley, mrs Banks, var han
lord Percys enda barn?"
"Ja, mylady hade endast en son; han var blott
två år, då modern dog, och så klen och späd, att man
trodde honom icke skola länge öfverlefva henne, fast
han sedan växte till och blef en riktig vildbasare, som
skaffade sin far många oroliga stunder genom sina
vilda upptåg."
"Men nu är han väl en stadgad man, förmodar jag?"
"Åh ja," sade gumman småleende. "Det förstås,
att nu så är han tjugofyra år och klättrar icke i
trädtopparne efter skatbon, försöker icke att springa
på takåsen, att rida på den stora Durhamstjuren eller
åka på väderqvarnsvingarne, men en glad och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
