Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
obetäckta fönstret och roade mig att beskåda några
otäcka ödlor och ormar förvarade i burkar med sprit,
som stodo uppradade i fönsterposten.
"Wehler uttalade sin tacksamhet och tillade, att
det egentligen var en gammal paviljong i parken, som
han först ämnade undersöka.
"Jaså ... jaså ... jag minns den ganska väl ... en
förfallen, nästan förstörd ... alldeles nedrasad ... helt och
hållet grusad gammal ruin ... eller kapell ... grafchor
eller möjligen ... ja ganska troligt ... jag kan nästan
tillägga säkert, en kyrklig bygnad ... der jag
besynnerligt nog ... högst eget ... och tillika nästan
otroligt och förundransvärdt ... för flera år sedan ... ja
tio eller tolf ... jag tror väl tretton eller till och med
fjorton år sedan ... en gång fann ... händelsevis
påträffade ... helt oförberedt upptäckte ... under en liten
botanisk exkursion ... jag kan nästan säga en vanlig
promenad ... då jag var helt ensam ... eller så godt som
ensam ... ty ... ty ... ty jag var endast åtföljd af
Kedd ... Kedd ... den gamle bandhunden ... som då ...
vid den tiden af sin lefnad var ... var ... var endast
och allenast en ... en ... en valp ... och det var
egentligen ... för att tala fullt korrekt ... just han och ingen
annan ... jag menar hunden ... som på detta sumpiga
och vattensjuka ... man kunde säga kärraktiga och
ganska gyttjiga ställe ... hittade någonting."
"Hvad? Hvad, min bästa squire?" utropade Wehler,
som med ett beundransvärdt tålamod släpat sig fram
med gubbens uttänjda och nästan obegripliga tal, och
nu med sin ifver och sitt lifliga intresse sökte påskynda
hans tröga tankegång.
"Det var emellertid en fullkomligt misslyckad
beräkning, ty genom hans häftiga afbrott blef den gamla
squiren alldeles bragt ur fattningen, och med öppen
mun och uppsprärrade ögon betraktade han juristen,
som om han nu först fått riktigt syn på hans person.
"Ursäkta, att jag afbröt er, min bäste squire
Merton! Men hvarje den obetydligaste omständighet,
som står i förbindelse med den gamla paviljongen, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
