Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara af intresse, ... hvad var det således, som ni
hittade der: Var så god och fortsätt!"
"Hm, hm," hostade squire Emanuel, som det
tycktes alldeles förvirrad och glömsk af det ämne, som
nyss sysselsatt honom.
"Det var under en promenad, ni fann någonting,
ni ansåg det kanske icke af något värde?"
"Jaha, jaha."
"Det var er hund?"
"Aha, jaså, ja det var Kedd, hunden, så var det,
mycket riktigt, han är annars icke alls jagthund ...
eller spårhund eller har hvad man kan kalla fin nos ...
men det var en ren tillfällighet, en händelse; jag har
sällan ... kanske aldrig ... nej verkligen aldrig blifvit
mera förvånad och jag må väl säga förskräckt ... jag
trodde icke mina ögon; i denna vattendränkta mossa ...
och ... och detta gytjiga vatten, man skulle aldrig
kunnat tro det... Också gömde jag sorgfälligt..."
Wehler, som nu blifvit varnad för alla försök att
öka takten af detta tal, som mera liknade ett recitativ,
eller en messa, än ett vanligt samtal, lät nu likväl af
sitt intresse för saken förleda sig till det glada och
ofrivilliga utropet:
"Ni gömde det!"
"Ja, ja visserligen gjorde jag det..."
"Nå väl! Och det var?"
"Det var en orm, sir, der i burken ligger han,
en mycket giftig orm ... särdeles giftig ... alldeles
utomordentligt giftig, och som aldrig brukar finnas ... som
icke kan finnas ... som icke har den allra minsta rätt
att befinna sig i vattendränkta kärr eller sådan
kärraktig mark som, ... som ... som omger detta ruckliga hus."
"Jag såg på Wehler och var nära att utbryta i
skratt vid hans komiska min af missräkning; och
halfqväfd af värmen och den odrägliga lukten af squire
Mertons kemiska experimenter, som troligen, ifall jag
längre dröjt derinne, skulle satt på mitt ansigte en
lika outplånlig grimas, som på gubbens eget, gjorde jag
åt Wehler en min af otålighet, och uppdrog min klocka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
