Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Vi hade behöft en hel timme för att få veta, att
den gamla squiren funnit en orm, och nu började han
ett föredrag om sin kusins, salig mr Harrys’ ben,
hvilket hotade att räcka ännu en timme.
"Det gafs intet annat val, än att begagna en af
hans långa pauser, för att ursäkta oss med vår knappa
tid och taga afsked.
"Jag fruktar, att han blef stött. Vi afvaktade icke
slutet af hans tal;" sade Wehler, då vi åter kommo
ut på trappan.
"Det var ju omöjligt, han skulle aldrig hafva
slutat; i alla händelser ha vi nu hans tillåtelse att
söka, hvar vi vilja, och att få hans folk till hjelp.
"Den gamle betjenten hade tillkallat inspektoren,
och i sällskap med denna och ett par andra karlar
vandrade vi genom den öfverväxta och ovårdade
trädgården ned åt parken.
"Wehler hade förklarat dem afsigten med vårt
besök, och som ingenting i allmänhet intresserar folk
så mycket som dylika efterspaningar, så funno vi en
synnerlig beredvillighet.
"Mertons försvinnande hade på sin tid väckt
mycket uppseende i orten, och varit föremål för många
gissningar och besynnerliga föreställningar.
"Man hade sökt honom öfverallt, men den
bestämda öfvertygelsen, att han aldrig kommit hem till
Mertonhall, hade gjort alla efterforskningar på stället
föga noggranna.
"Inspektoren och den gamle smeden, som åtföljde
oss, mindes båda mycket väl alla de rykten om hans
död, och försvinnandet af hans lik, som då varit i
omlopp, och påminde sig äfven hans vackra enka, som
rest utomlands och aldrig återkommit.
"Jag hade bedt Wehler att icke här nämna
hennes namn, i förening med någon misstanke om det
brott vi sökte upptäcka, och han hade lofvat mig
tystnad i detta fall. Offentliggörandet deraf nu på detta
ställe, der hon lefvat och man ännu mindes henne,
syntes mig både onödigt och motbjudande; den olyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
