Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
qvinnan var död och menniskors straff och dom kunde
icke mera nå henne, hon var i alla händelser min
slägting, och jag hade vuxit upp i föreställningen,
att hon var min mor.
"Det är likväl besynnerligt, att aldrig någon tänkt
på att öppna den der gamla paviljongen under alla
dessa år," sade den gamle smeden, som med sina
verktyg öfver axeln linkade bredvid oss.
"Åhjo, först squire Emanuel kom till Merton Hall,
så ville han en gång gå dit för att söka en gammal
bok — ty vi visste att der förvarades en hel hop
gammalt skräp — men vi kunde icke hitta nyckeln
och trodde då, att mr Harry Merton haft den på sig,
då han blef borta, ty han brukade bära den bland
andra nycklar i sin ficka, och som squire Emanuel
är mycket lugn och likgiltig af sig, så brydde han sig
icke om att låta bryta upp dörren, så mycket mindre
som det skulle blifvit ett svårt företag, och man genom
fönstren kunde se allting derinne, och att ingenting
fanns som var värdt ett sådant besvär, och sedan har
det aldrig blifvit fråga derom."
"Emellertid så får ni nu ett styft arbete, fader
Jonas, ty dörren är af ek och tung och stark som en
kyrkport, hvilket den också skall hafva varit, säger
man," tillade inspektoren, i detsamma vi öppnade den
mosslupna grinden ut till parken.
"Denna park hade troligen icke varit särdeles
vacker ifrån början, men dess förvildade skick gaf den
nu ett slags poesi och behag. Den yfviga mossan
hängde ned ifrån de stackars mariga halftorra trädens
grenar, der skator och starar byggt bon och ostörda
bildat hela kolonier, som, pipande och sqvattrande
flögo öfver våra hufvuden.
"De höga ormbunkarne växte upp öfver sina
multnade förfäder, hvilka aldrig år ifrån år blifvit
bortröjda, de helt och hållet igenväxta gångarna tycktes
icke på åratal varit beträdda, och den bristfälliga
muren omkring erbjöd, med alla sina hålor och remnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
