- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
358

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gömma den i hans egen park, det var väl icke möjligt
att tänka sig."

"Han hade mycket penningar på sig, ty han kom
ifrån kappränningen i Epsom och hade der haft lycka
på sina vad, efter hvad squire Humphrey sade," inföll
inspektoren, under det Jonas drog af sig sin tröja och
beredde sig att börja med dörrens uppbrytande.

"Det är omöjligt!" utropade han efter en stund,
vändande emot oss sitt sotiga ansigte, som nu af de
nedrinnande svettdropparna blifvit oregelbundet randadt
åt alla håll och såg ut som en sällsam flodkarta.

"Det är rakt omöjligt! Det grofva låset har
blifvit buckladt eller skadadt inifrån, det har gått i
baklås och är så klumpigt och fullt af rost, att ingen
dyrk, som går in genom nyckelhålet, rår på den. Jag
får såga ut hela låset, om dörren skall gå upp.
Kanhända herrarne vilja vänta här, så skall jag gå
efter andra verktyg," tillade han, pådragande sin
tröja igen.

"Wehler och jag satte oss ned på den mossiga
stentrappan till paviljongen, under det smeden och
inspektoren aflägsnade sig.

"Det hade minsann sina goda skäl, att de gamle
gjorde cykloperna halta, ty sannerligen jag någonsin
sett en smed, som gått rätt på sina ben," sade Wehler
skrattande, i det hans blickar följde gamle Jonas, som
linkande på sina trätofflor nu försvann genom
trädgårdsgrinden.

"Ja, deri liksom i allt öfrigt af deras sällsamma
sagor ligger sinnligheten så helt ensam och orubbad
af all möjlig andlighet, att man kunde kalla deras
mytologi: materiens apotheos och ingenting annat, de
kunde aldrig höja sig öfver sin egen lilla verld och
deras olymp kunde man räcka med fingerspetsarna,"
svarade jag tankspridd.

"Nå ja, jag undrar just, om himmelen för de flesta
menniskor ännu i dag ligger högre."

"Möjligtvis inte, men vår gudalära har åtminstone
upphöjt den till fullkomlighetens, idealets hemvist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free