Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och glömmande sin försigtighet, utbredde hon sig snart
i gamla tjenares älsklingsthema, berättelsen om sitt
herrskaps lif och historia, hvari deras egen helt och
hållet uppgår och förenas.
"Ja, som jag sagt, mr Astleys många vilda upptåg
och äfventyr oroade allt hans far; men, herre Gud,
ungdomen skall rasa, man får hafva öfverseende
dermed," fortfor den beskedliga gumman, viftande för att
freda sin näsa för ett par flugor, som oupphörligt
surrade deromkring, jagande hvarandra i en försmädlig
ringdans.
"Lord Astley sörjde väl sin far mycket,
förmodar jag."
"Åhja, visst gjorde han det; han är en mycket
hurtig herre och alls intet blödig af sig, så att det
syntes då icke på honom, åtminstone hade sorgen icke
ens för en dag förändrat hans häftiga lynne, ty dagen
efter lord Percys begrafning var här ett besynnerligt
och icke just så passande uppträde."
"På hvad sätt då, mrs Banks?"
"Jo, här kom hit en främmande, en liten
besynnerlig karl, han såg ut som en klädmäklare i Pimbliko,
diversehandlare eller procentare eller så. Jag vet icke,
hvad det kunde vara för en person; men han begärde
att få tala vid lord Astley och blef införd till honom
i salongen, der mylord satt och klinkade på klaveret
och sjöng en rolig visa — som jag för min ringa del
icke tyckte var rätt gjordt i den djupa sorgen — den
främmande kom in, som sagdt var, och dröjde der
inne en god stund, men bäst det var, blefvo herrarne
så högljudda, att William, mylords kammartjenare, kom
in till mig helt orolig och frågade, om han icke borde
gå in till dem. Jag vågade icke råda honom dertill,
innan jag fått sjelf något så när underrätta mig om
saken ... intet för att jag kände någon nyfikenhet, ty
sådant kan jag aldrig tåla, och jag har alltid
respekterat mitt herrskaps enskilda angelägenheter, men detta
var ett så bullersamt uppträde, att man minsann icke
kunde undgå att bli underkunnig derom. Vi stannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
