Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
parasoller öfver sina spetsiga hattar, några gulnade gamla
kopparstick i flugsmutsiga ramar, upphängda på väggen,
och de mer och mindre defekta porslinsfigurerna på
spiselkanten, alltsammans tydligen härstammande ifrån
slottets utdömda förråd, liksom hon sjelf, talade tyst,
men otvetydigt om en förgången tid.
"Effekten af det hela, den hopkrupna katten vid
gummans fötter, den uppslagna bibeln och glasögonen,
med bågar nästan så tjocka som stänglarne på en
eldtång och lindade med skinn, alltsammans, både hon
sjelf och hennes omgifning, liknade så fullkomligt dessa
otaliga interiörer af både yngre och äldre målare,
ömsom mästerligt, ömsom illa utförda, som man är säker
att finna i hvarje museum och hvarje taflegalleri.
"Det var icke svårt att få den gamla Mary
språksam och lifvad af sina minnen, ehuru hon, att börja
med, genast påsatte sina glasögon och länge betraktade
mig under fullkomlig tystnad.
"Hm, jaså, jaha, herrn kommer långt ifrån och är
resande... Hm, en blir så konstig, när man blir
gammal... Allt, som man förr har hört, ringer jemt i ens
öron, men man har svårt att förstå hvad som
verkligen säges omkring en; och hvad man sett som ung,
det tycker man sig se, fast det icke mera finnes,"
sade hon suckande och strök den stora katten, som vid
mitt inträde hoppat upp i hennes knä. "När herrn
kom in så der genom dörren och böjde på hufvudet
och satte sig ned och strök bort håret ur pannan, så
var det någonting, som hoppade till i mitt gamla hjerta,
och sjelfva rösten, när herrn hörjade tala, gjorde mig
underlig till mods."
"Hvad då, mrs David? Säg mig, hvad det var,
som oroade er?" sade jag öfverraskad och med
klapdande hjerta.
"Åh, herre Gud, ni skall bara skratta åt mig!
Men jag ser så sällan någon främmande, och aldrig
någon ung fin herre förstås. Och jag mindes nu så
lifligt min lille käre Percy, lord Percy vill jag säga,
han var vid edra år. Just så der brukade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
