Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordspråket säger, att många kockar koka dålig soppa; den
ena af dem litade på den andra, och nog tyckte jag,
att det varit klokare, om mylady eller lord Percy sagt
ett ord åt mig, som af alla bäst förstod, huru ett barn
borde skötas. Jag vill visst icke säga något, men hade
jag fått det uppdraget, så tror jag, att olyckan aldrig
skulle händt."
"Hvilken olycka menar ni, Mary?"
"Vänta skall ni få höra... Nå, herrskapet reste,
och samma qväll, en timme derefter eller så, så sitter
jag har nere som vanligt utanför stugan med mitt
arbete, ty min man lefde då och var grindvaktare,
som ni kanske vet, jag satt just och påminde mig,
huru vacker mylady var, med sina blonda lockar och
den lilla hvita hatten, då hon sträckte sig fram ur
vagnen och nickade åt mig, när jag öppnade för dem,
då de foro ut genom parken, och jag gladdes i mitt
sinne öfver deras lycka; ty jag älskade lorden så högt,
som om han varit min egen son, efter som jag sjelf
inga barn hade... Ack, det var sista gången jag såg
dem riktigt lyckliga och glada tillsammans. Nå, jag
kom sedan att tänka för mig sjelf, att jag sett
Enrichetta, så hette amman, gå ned åt parken med barnet,
och strax derefter Morris, som begagnade herrskapets
frånvaro, för att smyga sig efter, ned till henne.
"Det dröjde emellertid länge, jag såg henne icke
återkomma, och det började bli för sent för gossen att
vara ute. Nu var olyckan, att David gått bort, så
att jag vågade icke lemna grindarne, och då han
ändtligen kom, så var klockan nära åtta på qvällen.
"Det var visserligen midt i sommaren, men jag
kunde ändå icke föreställa mig, att kärleken kunde så
förvilla amman, att hon ännu var qvar ute i
qvällsluften med gossen.
"Jag gick i alla fall framåt parken, och hvad får
jag se, om icke Enrichetta och Morris, som båda sågo
mycket bestörta ut, då de fingo se mig, och skyndade
uppåt slottet, dragande den lilla öfvertäckta vagnen
med sig så fort, att barnet började skrika. Jag tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
