Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han kommer, så att både jag och hästen kunna somna
in i god ro, ser herrn."
"Hvad menar du? Har du då förr farit hit till
Kronach med honom och tillbaka igen?"
"Ja, hvarenda qväll en lång tid, men vanligen
återvänder han icke förr än i dagningen."
"Hvad gör han då i Kronach om nätterna?"
"Det vet jag inte. Jag tror knappt, han är i
Kronach en gång, åtminstone får jag alltid stanna här
nedanför vallen."
"Kanske det är till fästningen han går?"
"Åh nej, der slipper ingen in så sent. Det qvittar
mig dessutom lika hvad han gör, för det är en hederlig
herre, och jag får bra betaldt."
"Godt," sade Alf och lät några silfver mynt falla
i gossens hand. "Säg inte den der herrn, att du träffat
någon här, han kunde tycka, att det angår ingen,
hvart han far eller hvad han gör, och blifva förargad
öfver mina frågor."
"Det är nog sannt, och jag skall ingenting säga,"
sade pojken förnöjd, stoppade penningarna i fickan af
sin långa röda väst och beredde sig att åter insomna,
der han satt med dinglande ben bakom hästen.
Alf stod villrådig en stund. Skulle han anse sina
äfventyr för dagen slutade och gå hem, till sin troligen
med oro väntade vän, eller skulle han dröja här i
närheten af vagnen och öfvertyga sig om, att det
verkligen var Darney eller Hawerfield, som tillbragte
sina nätter i Kronach, då alla hans bekanta i Langenau
förmodligen trodde honom ligga der i ro i sin säng.
Hvad kunde vara orsaken till dessa nattliga utflygter?
Skulle då denne man beständigt komma i hans väg
på ett sätt, som han icke kunde förklara.
Han gick emellertid tankfull uppåt den gröna
vallen, under föresats att icke lemna vagnen ur sigte,
och ämnade sätta sig ned under de första buskar, som
kunde dölja honom, men han hann icke femtio steg,
innan han tyckte sig höra snyftningar och halfhögt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
