Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Se så, min ros, var nu förnuftig! I den här
börsen finner din mor något, som skall läka hennes
hjerta, och hvad dig angår, så upprepar jag, hvad jag
redan sagt: jag reser i morgon, och om du vill följa
mig, så skall jag göra dig till den grannaste, dam i
London, du skall hafva din egen våning, ditt ekipage
och din betjening som en hertiginna; du är på min
ära tillräckligt vacker för att göra heder deråt; du
säger, att du älskar mig, men om det vore sannt,
skulle du icke hafva så många betänkligheter vid att
följa mig."
"Ack, har jag icke tillräckligt visat, att jag älskar
dig? Men att skiljas från min mor på detta sätt!
Hon är en så hederlig, så gudfruktig qvinna, hon skall
aldrig trösta sig."
"Bah, om jag nu bara hade tid, så skulle jag
med lätthet förmå din biktfar — den der beskedliga
patern, som du visade mig, åkande så anspråkslöst
här på vägen vid vårt första möte — att trösta din
mor, den fromma själen, men jag måste nu resa genast,
ser du. Det är af högsta vigt, vi kunna emellertid
skrifva till honom, och jag är fullt säker, att han för
en tiopundsnot skall arrangera saken för dig, både hos
S:t Honorius, din skyddspatron, och hos din mor."
Hawerfield tystnade, men flickan svarade
ingenting, hon grät sakta och tycktes icke vara rätt
tillfreds med den cyniska skämtsamheten i sin älskares
tröstegrunder, och Alf lyssnade i flera minuter, utan
att höra ett ord.
"Gundel, min lilla dufva, gråt nu icke längre!"
återtog Hawerfield slutligen med en röst, som tydligen
röjde minst lika mycken otålighet som ömhet. Gråt
icke, ty jag vill förtro dig, att i mitt tycke är en
qvinna aldrig mindre vacker, än då hon gråter, och
ingenting jagar mig säkrare på flykten än tårar. Gör
nu ditt val, jag vill icke öfvertala dig! Om du icke
mera älskar mig, så ger du mig ännu en kyss och vi
skiljas åt; du skänker ett färgadt vaxljus åt S:t Honorius
för att lugna ditt samvete och tillfredsställa din
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
