Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
biktfader och glömmer mig snart, för att räcka din hand
åt någon bredaxlad flottare, som jag nog skall akta
mig att komma för nära, i fall jag ännu en gång
återkommer till Kronach."
"Nej, Astley! Aldrig gifter jag mig: jag kan icke
älska någon annan, jag kan icke glömma; jag skall gå
i kloster och hela mitt lif bedja madonnan om tillgift
för min synd."
"Lilla toka, det kan vara lagom tid dertill, då du
ledsnat vid Londons nöjen och prakt. Huru kan du
vara så enfaldig att välja ett lif af den mest dödande
och enformiga ledsnad, i stället för ett lif af lycka och
kärlek? Se så, kom nu; vagnen väntar dernere, kom!"
Det var tyst några minuter, man hviskade så
sakta, att Alf fåfängt ansträngde sig för att uppfatta
något ord, och slutligen fann han af prasslet i löfvet,
att man stigit upp ifrån bänken derinne.
"Och du lofvar att skrifva till patern," hviskade
flickan tvekande, i detsamma Alf såg de båda talande
komma ut ur skuggan af träden.
"Ja visst, och i hans bref skall jag äfven
innesluta den summa jag bestämt åt din mor; hon skall
icke mera behöfva dig, för att repa gräs åt sina gäss,"
sade Hawerfield, som slagit armen om flickans lif och
halft med våld förde henne med sig utför den sluttande
vallen, ned till chaussén, der vagnen ännu stod qvar.
Alf hade nu, i det klara månskenet, fullkomligt
igenkänt engelsmannen, som med så mycken vana och
ledighet spelade Don Juans rol, och i hans Zerlina
den vackraste af de unga flickorna i Frankerskogen,
som så brådstörtadt flytt för de båda svenskarne.
Hans ögon följde den försvinnande vagnen, som
bortförde de älskande, och han mumlade tankfull:
"Det kunde icke vara hans mening att mörda
juden, han ville endast skrämma honom; det vore icke
möjligt, att han med denna sorglöshet kunnat skynda
ifrån ett mord till ett kärleksmöte, men en fördomsfri
och ogenerad krabat måste han i alla händelser vara;
och den hvita pierro’n och han spela under samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
