Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Gumman stiger upp, helt förvånad att hennes
dotter, som alltid brukade bafva detta bestyr, icke
redan var uppe, och förmodade, att hon försofvit sig.
Men blef både förundrad och orolig att, då hon kom
in i den unga flickans lilla kammare, finna hennes
bädd orörd och henne sjelf borta.
"Hon skulle emellertid skynda sig att koka den
främmandes chokolad, men det gick icke så lätt, ty
huru hon blåste på kolen, i spiseln och huru hon
bråkade, så slog all röken henne i ansigtet, så att hon
var nära att qväfvas, och elden ville icke brinna,
Hon öppnade fönster och dörrar, men ingenting hjelpte,
och den resande, som hade mycket brådtom, måste
slutligen resa utan frukost.
"Nu bor i huset en timmerkarl, som är slägt till
gumman, och till honom vände sig slutligen den
stackars rödögda qvinnan för att få luft i sin skorsten.
Karlen, som trodde, att någon sten fallit ned, anstälde
en ordentlig undersökning och finner hela spiselröret
igentäppt, och då han går upp på taket och släpper
ned en båtshake, ty huset är helt litet och skorstenen
kort, så drar han genast upp ett bylte, som, då han
undersöker det, befinnes vara den här rocken, hvaruti
fordralet med den engelska fruns alla grannlåter ligger,
alltsammans mycket ordentligt förvaradt, utan att något
saknas. Hon har nu fått igen dem, och om de der
stackars menniskorna icke stulit dem, så få de kanske
i stället belöningen, för att hafva skaffat dem tillbaka.
Det blifver minsann en vacker hemgift åt den lilla
Gundel, om hon återkommer och kan förklara
alltsammans."
Johan tystnado, och de båda vännerna sågo på
hvarandra med en min af så dum förvåning, att de
båda utbrusto i skratt vid hvarandras åsyn.
"Vet du, om man återfunnit den unga flickan?"
sade Alf slutligen.
"Nej, hon har icke kommit tillbaka, och hennes
gamla mor är otröstlig deröfver, och timmerkarlen,
som är hennes kusin, och som skulle varit hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
