Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklaring, efter ditt och andra menniskors sätt att bedöma
förhållandet."
"Vet du, hvad jag tänkte, Malkolm? Jo att jag i
sanning bugar mig för det öfverlägsna geniet hos denna
sällsamma varelse, denna symbol, som du kallar den
hvita pierro’n."
"Och denna bugning är också fullt berättigad."
"Ja, men vet du hvarför? Jo, för hans
skarpsinniga beräkning af ditt lynne. Just denna paniska
fruktan för offentlighet är det, som det odjuret begagnar
till sköld, hvarunder han döljer sig, och på hvilket han
hela tiden trotsat, inser du icke det?"
"Jag inser ingenting, jag är trött vid allt; tala
icke mera härom!" sade Malkolm otåligt och kastade
sig på sofvan med slutna ögon.
Alf gick emellertid fram och åter på golfvet,
grubblande på medel att, med bevarande af vännens
hemlighet, få upplysningar om den besynnerliga tjufven,
allt emellanåt kastande en orolig blick på Malkolms
bleka ansigte.
En qvarts timma förgick, och glömsk af dennes
förbud att icke mera tala om saken, utbrast Alf lifligt:
"Hvad jag ångrar att icke redan i går, innan jag
for till Langenau, hafva berättat dig mitt igenkännande
af juden i Dresden! Du hade då kanske följt mig, vi
hade varit två, och den fördömde karlen skulle icke
hafva undkommit."
"Ja, du borde verkligen hafva sagt mig det."
"Jag inser det nu. Men du måste emellertid
förlåta mig; du var så sjuk i går, jag vågade icke utsätta
dig för följderna af ett möte med denna lilla
afskyvärda trollkarl, som likväl ser ingenting mindre än
fruktansvärd ut på nära håll."
"Du gjorde troligen rätt, ty jag sjelf är tydligen
den siste, som skulle kunna ertappa honom: min blotta
åsyn jagar honom ju på flykten, och dessutom, Alf, jag
känner det med visshet, att den stackars juden
egentligen är oskyldig."
"Det tror också jag: han tjenar en annans intresse."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
