- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
403

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

juvelgarnityr inlagdt i en rock och gömdt i en skorsten,
der det ovilkorligen genast skulle bli upptäckt.

Han påminde sig äfven, att det var i Kronach
den resande lottförsäljaren skulle bo, och förundrade
sig öfver, att han icke förr tänkt på den vackra
Gundels hyresgäst, på samma gång det föll honom in, att
man med afsigt velat gömma dessa saker, så att de
blefvo återfunna.

Knappt hade alla dessa tankar kommit i hans
hufvud, innan han redan var på väg för att uppsöka
den gamla gumman, hvars skorsten blifvit på ett så
eget sätt igenproppad.

Af en uppassare i hotellet fick han reda på
hennes bostad och fann, att den låg alldeles intill
hotellets bakgård och sammanbygd med dess uthus, ehuru
man måste gå omkring qvarteret för att inkomma på
den lilla gräsbeväxta gården.

En gammal hygglig qvinna i en toppig hvit mössa,
egendomlig för Kronachs matroner, stod innanför
grinden, sysselsatt att mata en hop kacklande gäss, då den
unge svensken inträdde.

Hon besvarade hans frågor med en villighet och
öppenhet, som borttog hvarje misstanke om hennes
delaktighet i, eller vetskap om stölden, och hennes
tårar och bedröfvelse öfver dotterns försvinnande rörde
Alf, så att han var nära att meddela henne
hemligheten derom: hon skulle ju emellertid snart på ett
lämpligare sätt få veta rätta förhållandet, och han
inskränkte sig således att trösta henne genom
uttalandet af sin bestämda öfvertygelse, att den stackars
flickan aldrig hade någon aning ens, om hvad som
passerat i hennes hem, och förde deremot talet på
den bortresta hyresgästen.

"Det var en mycket stillsam och beskedlig herre,
han hade bott här nära tvenne veckor, han var sällan
hemma, hvarken nätter eller dagar, stackare. Han
hade mycket bestyr, ty han reste som kommissionär
för ett stort handelshus i Hamburg," sade gumman
till svar på Alfs frågor, under det hon sökte freda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free