Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alf hade redan ryckt till sig sin halmhatt och
var längesedan utom dörren, fruktande att Malkolms
artistiska sinne, som så lyckligt blifvit väckt, skulle
försvinna, i fall han fick allt för lång besinningstid.
En half timme derefter återkom han, glad som
en skolpojke, åkande i en gammal skräpig kärra, med
namn af schäs, öfvertäckt med en buldanssufflett, och
stannade vid porten till värdshuset.
De båda unga männen skulle just uppstiga deri,
då en likprocession kom tågande förbi på gatan.
Ingendera af dem hade förut varit i tillfälle att
beskåda den besynnerliga ståten vid dylika tillfällen i
Bajern. Fanorna och krusifixen, presternas
guldbroderade drägter, de öfverklädda hästarna och
likvagnen med sitt purpurtäcke, allt detta prål, denna
skärande kontrast till dödens hemska högtidlighet
gjorde på dem båda ett ovilkorligt intryck, och de
följde derför det granna tåget med nyfikna och
intresserade blickar.
I detsamma kördes en gammal kalesch, hvars
lädersufflett var uppslagen för solhettan, helt långsamt
ut genom värdshusets port bredvid deras eget åkdon.
Malkolm gaf icke akt derpå, hans blickar följde
den mumlande och sjungande folkmassan, som trängdes
i processionen, men Alf vände sig om och var nära
att störta fram af förtjusning, då han helt oväntadt
i de båda personerna i vagnen igenkände majoren och
hans nièce, det vackra föremålet för alla hans drömmar
och primadonnan i hans improviserade skådespel.
Den unga flickan hade lutat sig framom suffletten
och besvarade småleende hans helsning, men i samma
ögonblick såg han henne vexla färg; hon blef först
röd, och sedan alldeles blek och drog sig hastigt in i
vagnen bakom den tjocka onkeln, som satt bredvid
henne.
Kunde denna omisskänliga rörelse komma af Alfs
åsyn? Den stackars unga läkaren blef alldeles hufvudyr
vid denna tanke, han visste icke hvad han skulle tro,
men blodet rusade med yrande fart till hans hjerta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
