Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och, han hörde knappt sin väns anmärkningar om tåget,
som nyss passerat.
Emellertid hade man uppstigit i vagnen, och Alf
skyndade på kusken, för att upphinna den gamla
kaleschen, som ännu syntes framför dem, och som han
i hvarje ögonblick fruktade att se försvinna vid något
gathörn, utan någon möjlig förhoppning att kunna
följa den.
Hans fruktan var emellertid öfverflödig tills vidare
åtminstone, ty de åkande ämnade sig tydligen till
Langenau för att fortsätta sin afbrutna
brunnsdrickning, och man hade således samma väg.
Alf kunde emellertid icke ett ögonblick vända
sina ögon ifrån vagnen framför dem och uppmanade
skjutsgossen att köra fortare, så snart afståndet emellan
de båda åkdgnen minskades, under det han fåfängt
sökte påhitta någon förevändning, för att ändra målet
för deras färd.
Det var emellertid omöjligt att kunna väcka,
Malkolms intresse, för den lilla triviala köpingen med
sina ankor och kalkoner, och han såg slutligen den
gamla skrumpna suffletten försvinna i dammet på
chaussén vid skiljovägen, utan att kunna följa den
med annat än en djup resignerande suck.
Ett par timmar derefter stannade de båda vännerna
vid ett litet skogvaktareboställe, som med sitt starbo
på en stång, sin lilla humlegård vid gafveln och sina
grå väggar och tak af spån, tog sig helt pittoresk ut
på en afröjd plats i skogen.
En gammal jägare med långa grå mustacher,
kulgevär och läderväska, grå ullstrumpor, som lemnade
hans bruna knän och fotknölar bara, och bredskyggig
hatt med örnfjädrar och som tog sig ut som en hjelte
i någon af Spiess’ eller Hoffmans tyska folksagor,
kom ut på gården och helsade fryntligt de
ankommande, under det den stora hund, som följde honom
och fulländade hans romantiska utseende, upphäfde ett
skall, som tycktes kunna återljuda ända till
Fichtelgebirges toppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
