Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom in, försäkrade denne, att han kom ifrån skogen
och alls icke sett de främmande förut.
"Det var besynnerligt. Såg ni verkligen att någon
smög sig in," sade hustrun orolig och lade brödkakan
och knifven ifrån sig.
Alf ville just icke gå ed på saken, ty det gifves
verkligen tillfällen, då vi i första ögonblicket äro fullt
säkra på hvad vi anse oss hafva hört eller sett, men
i det nästa, då allt tyckes bevisa, att vi misstagit oss,
blir vårt minne och vårt omdöme osäkert, och vi kunna
hvarken förkasta eller antaga vårt första intryck.
"Har ni kanske någon "Vette" här?" sade den
främmande qvinnan tvekande.
"Hm, nej det vet jag inte om, men zigenarne äro
här på trakten — far har sett dem i skogen, och det
är ett osäkert folk."
Litet generad af sin möjliga öfverilning, bad Alf
om tillåtelse att få kasta en blick äfven i de andra
rummen, och gumman följde honom, villigt öppnande
dörrarne, först till ett visthusrum med en respektabel
rad af korfvar, hängande i taket, ostar och
mjölkbunkar, och sedan till husets sofrum med sina stora
halmsängar och qväfvande fjädertäcken, men ingenstädes
kunde en skymt af den misstänkta figuren upptäckas.
Alf bad om ursäkt för den oro han väckt och
gick ut på andra sidan, der ett litet kålland med några
bärbuskar omkring och ett par vinstockar i en
bergskrefva tycktes utgöra trädgården, men äfven här fanns
ingen menniska med minsta likhet med den lilla svarta
figuren, som suttit på trappan, ty att misstänka en
stor, frodig piga — som just i detsamma kom ifrån
skogen drifvande framför sig tvenne vackra kor med
breda remmar om halsen, på hvilka hängde klockor
nästan så stora som "vällingsklockor" i Sverige —
var omöjligt.
Malkolm hade nu fått alla de underrättelser han
behöfde; häst och vagn hade blifvit insatta i ett skjul
af ris och stakar, som begränsade gårdens ena sida,
och de båda turisterna begåfvo sig af, för att till fots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
