- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
424

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dåligt samvete eller vara en förb ... kruka, om man
blir rädd för så litet."

"Det är sannt, men om man vill tala vid en
person, så brukar man väl icke börja med att klämma
honom som i en vinpress. Se så, släpp honom då, ni
qväfver honom ju!"

"Ack, ni känner honom icke; om jag släppte
honom en half aln ifrån mig, så skulle han vara
försvunnen," återtog Alf förargad och andfådd, under
bemödandet att hålla den, som det tycktes, alldeles
liflöse juden, — "jag har i ett par månader fåfängt
sökt att få tag i honom, och jag släpper honom icke
nu, förrän han sagt mig, hvad jag vill veta."

"Hm, är det på det viset, så kunna ju herrarne
talas vid i lugn, se så! Var vid godt mod, det skall
intet ondt vederfaras er," fortfor den beskedlige
värden, sökande att uppmuntra den förvirrade juden, som
ömsom tillslöt sina små körsbärsbruna ögon och ömsom
tittade upp med en illparig blick, alldeles som en döende
kalkon, och af hvars uppförande man omöjligt kunde
begripa, om hans skrämsel var verklig eller låtsad.

"Se så, mina vänner, om jag inte kände hr Stjerne
här som en hederlig ung herre, fast han kanske är
något fallen för upptåg och sådant, så skulle jag aldrig
tillåta detta uppträde i min bierstuga. Men nu kunna
ju herrarne gå in i ett annat rum och talas vid helt
vänskapligt. Så, släpp nu hans arm, ni klämmer ihjäl
honom."

Rädd, att den obegripliga varelsen verkligen skulle
nedfalla afdånad, släppte Alf honom ändtligen, men i
samma ögonblick flög han upp som en spänd fjeder,
gaf värden en knuff på hans runda mage och störtade
på dörren med blixtens snabbhet.

Lika hastigt rusade Alf efter honom, men
troligen skulle han likväl hafva undkommit, om icke i samma
ögonblick en af husets bastanta pigor kommit i dörren,
bärande en ofantlig ost, hvarmed hon ämnade sig in i
rummet; den häftiga sammanstötningen lät osten falla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0426.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free