Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oåtkomlig, men man har funnit de stulna juvelerna gömda i
det rum, som ni bebott i Kronach, och jag behöfver
endast återföra er dit, för att få er arresterad för
denna sak, i fall jag icke föredrar att skjuta en kula
genom er kala skalle, till lön för edra nedriga
förföljelser emot min vän baron Schelting.
"O, himmel!" utropade juden, höjande sina händer
med de olyckliga blå naglarne i luften, på sitt
vanliga sätt, med en så naturlig bestörtning, att Alf ett
ögonblick kände sig villrådig och med mindre häftighet
fortfor:
"Kan ni väl neka till dessa djefvulska konster,
och hvad är orsaken dertill? Det är en hemlighet,
som ni känner och för hvilken man betalt er! Ni har
följt baron Sehelting öfver allt i tvenne år, ni lemnar
honom ingen fred!"
"Nej, nej, detta är för micke!" afbröt juden, halft
resande sig upp, med en min, som om han skulle hafva
sväljt den kula, hvarmed Alf hotat honom, "jack skulle
förfölja den ädle baronen! jack, som per Gott pevare
mich fyr den herrn, som icke vill träffe honom mer i
mein leben, jack, som är unskyldig wie ein säugling,
som reser här med någre små prof på ett
ausserordentligt liktornsplåster och den allra förträffligaste
patenterede blanksmörja, jack, som..."
Längre kom icke juden i sitt entusiastiska
försvar, ty en tapetdörr bredvid honom, hvilken Alf icke
observerat, sköts i detsamma hastigt upp, och midt
för den unga läkarens, af häpnad och förtjusning
stirrande ögon stod den vackra främlingen ifrån Kronach.
Juden, som i ögonblicket iakttagit den plötsliga
rörelsen i Alfs ansigte och märkt sig vara obevakad,
begagnade sin fördel i sekunden; han kastade sig vig
som en katt på sidan, slog pistolen ur sin väktares
hand och rusade ut genom den öppna dörren, med en
min kring sin fula mun, och en hånfull blinkning
sina glittrande ögon, som rätt väl tycktes rättfärdiga
Alfs tanke om hans list, och lätt skulle komma en att
tro, att om han icke var i komplott med den vackra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
