Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flickan, hvars oväntade ankomst räddat honom, så var
han i stället förbunden med hin onde sjelf.
Alf tänkte icke på att förfölja honom, ty den unga
damen, som såg blek och upprörd ut, sade genast på
ren och god svenska, i det hon närmade sig till honom.
"Min herre, ursäkta mig, men jag vet, att ni är
min landsman och läkare, och jag ber er derför att
genast komma in till min onkel, som blifvit hastigt
sjuk på vägen ifrån Langenau."
Alfs bestörtning var så stor, och så många frågor
och utrop sväfvade på en gång på hans läppar, att
han icke kunde framföra ett enda ord, utan stod stum
och orörlig.
Den vackra flickan, som framträdt likt en
uppenbarelse och låtit den hvita pierron återigen komma
undan, tycktes nu först märka, att hon afbrutit en
något besynnerlig scen, ty hon kastade en hastig och
förvånad blick på den uppspända pistolen vid Alfs
fötter, drog sig derefter misstänksamt tillbaka och
yttrade villrådig:
"Förlåt mig, min herre! Jag visste icke ... jag
tänkte icke..."
"Det är jag, som måste be er förlåta, att ni blifvit
vittne till ett uppträde, som jag nu icke kan förklara
för er," sade Alf, hastigt återtagande sin besinning och
glömmande med ens alla planer på den flydda
handelsexpeditens upphinnande.
"Var så god och för mig till er onkel. Jag har
visserligen ännu inga särdeles anspråk på att kallas
läkare, men jag har studerat medicin och kan möjligen
göra er någon nytta."
"Min onkel mådde illa redan i Langenau, och vi
dröjde derför med hemfärden, men brunnsläkaren
försäkrade att ingen fara var för handen, och ansåg
honom endast hafva ätit för mycket foreller till frukost;
emellertid blef han sämre under vägen, och vi måste
stanna här," återtog hon lugnad, under det Alf
stoppade pistolen i fickan och följde henne in i rummet
näst intill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
