- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
429

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han fann den stackars majoren liggande i en stor
halmsäng med hopklämd näsa och insjunkna ögon.
De små styfva gula mustacherna stodo rätt ut på hans
uppdragna läppar, och tänderna voro sammanbitna.

Alf fruktade i början ett slaganfall, men
lyckligtvis var det, som läkaren i Langenau sagt, endast ett
anfall af indigestion. Man badade hans tinningar,
höll luktsalt för hans näsa och stänkte vatten i hans
ansigte, med ett ord, använde alla dessa menlösa
resurser, som det lilla värdshuset kunde åstadkomma, och
efter en stund qvicknade han vid; han slog upp ögonen
med en frammumlad ed öfver det alltför färska ölet i
Langenau och satte sig sedan upp med peruken på
sned och förvirrade blickar.

En halftimme derefter var han kry och rask igen
och skakade den unga läkarens hand med en värma,
som om de varit gamla bekanta.

"Mycket roligt, herr kandidat, att få göra er
bekantskap," sade han, med en högljudd och munter ton,
"sannerligen trefligt att träffa på landsmän! Mitt namn
är Granatenborg, för detta major vid Elfsborgs
regemente, och detta är min lilla systerdotter, det vill säga
min kusins och fostersysters dotter, Sara S., fader-
och moderlös, stackars liten... Vi äro båda utan andra
slägtingar, och hennes mor anförtrodde henne åt mig,
när hon dog... Vi hafva vistats i Kronach nära en
månad, men först i går fingo vi händelsevis se edra
namn i hotellets journal. Jag sade strax åt Sara: detta
namn känner jag igen, jag ger mig fan på, att han sjelf
eller hans far är vid Smålands dragoner, och Sara blef
lika belåten som jag att igenkänna ett svenskt namn;
hon ordentligt rodnade dervid... Hvad er reskamrat
vidkommer, så trodde jag honom vara utländing. Ja,
riktigt angenämt var det emellertid, man känner sig
genast som vänner, när man råkas utomlands... Hm,
förb-t besynnerligt, att jag icke skulle tåla det der
färska ölet ofvanpå forellerna. Jag har annars den
förträffligaste helsa, men jag glömde regeln: "öl på kött

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free