- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
430

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och vin på fisk," ser ni! Se så, nu ge vi oss af!
Månen är redan uppe, om en qvart äro vi i Kronach."

Den hederlige majoren behöfde verkligen prata
en lång stund, innan Alf kunde återkomma ifrån sin
obehagliga öfverraskning.

Hans första känsla af glädje att finna den sköna
okända vara svenska hade nu bytts i missnöje, nästan
harm, då han hörde hennes namn och fann, att hon
just var den enda, som han tyckte sig icke hafva rätt
att älska, då han visste, att hon ännu var föremål
för Malkolms saknad och kärlek.

Det föreföll honom också, som om den vackra
Sara såg mindre belåten ut än hennes onkel öfver
sammanträffandet med sina landsmän; och det var ju
också helt naturligt, att hon skulle känna sig generad
att möjligen sammanträffa med sin forne beundrare,
ehuru hon troligen icke anade, att han kände hennes
kärlekshandel med Hawerfield.

"Ni åker nu med oss, herr kandidat, det är godt
rum på baksätet. Det är fan så skräpiga vagnar de
hafva här, men emellertid så hålla de hop ändå. Jag
skulle min själ aldrig tänka på att riskera lif och
lemmar i en sådan här fogelskrämma hemma i Sverige,
men på resor får allting gå an," sade gubben
muttrande, under det han satte sig ned så tungt, att den
gamla kaleschen tycktes skola falla i bitar.

Alf kunde naturligtvis icke motstå frestelsen, att
sitta midt emot den unga flickan under en hel qvarts
timme, och då månen nu lyste på hennes fina ansigte
och milda ögon, tyckte han, att hon såg ut som det
mest förtjusande helgon, hvarom någon klosterbroder
någonsin kunnat drömma.

"Jag tycker nu, att mitt bröst är betydligt bättre,
och jag finner det bra instängdt och varmt i Kronach,"
sade Sara hastigt, då majoren under vägen talade om
deras resplan, "vi ämnade ju göra en tur genom Schweiz
och Italien, och om onkel så tycker, så kunna vi resa
ännu i morgon."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free