- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
431

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Hvad, min vän? Din bestämda branussejour är
ju ännu icke slut. Vill du lemna Langenau så hastigt?"

"Ja, om onkel mår väl och icke har något deremot."

"Hm, nej!... Jag är en fattig militär, ser ni,
som reser på min unga slägtinges bekostnad, och som
hennes fömyndare och skydd, och får väl derför rätta
mig efter hennes vilja," sade majoren skrattande och
vände sig till Alf, "men nog tycker jag, att vi ännu
kunna dröja något. Jag har här gjort en angenäm
bekantskap i öfverste Zuber, som är kommendant på
fästningen, en mycket hygglig karl, med hvilken man
kan få sitt lilla parti om aftnarne. Jag trifves mycket
bra här, och dessutom lefver man godt och billigt i
Kronach: ett ypperligt öl, de delikataste skinkor och
foreller och rökt tjäder, som är en verklig läckerhet.
Har ni ätit rökt tjäder, herr kandidat? Det är något
att försöka."

Alf bedyrade, att den rökta tjädern och allt hvad
"Goldenen Wagens" matsedel hade att bjuda på, var
efter hans öfvertygelse just det nyttigaste, som kunde
finnas för en menniska, och var fullt öfvertygad, att
majoren helt visst riskerade sin helsa, ja kanske sitt
lif, om han så hastigt skulle lemna den helsosamma
luften i Bajern.

"Min reskamrat, baron Schelting, hvilkens helsa
är mycket angripen, har funnit sig synnerligen väl här,"
tillade han, fixerande Sara helt oförmärkt bakom den
kolossala kryckan af majorens stora paraply, som han
höll framför sig.

"Är er vän sjuklig, min herre?" sade den unga
flickan genast med en viss häftighet.

"Ja, tyvärr, han lider sedan tvenne år af en
fruktansvärd hypokondri, som försvagat hans nervsystem
till den grad, att jag fruktar för hans lif."

Det såg nästan ut, som om Sara blef ännu blekare
i månskenet, hon lutade sig tillbaka i vagnen utan att
svara, och Alf kände en pinsam oro öfver hennes
tystnad, som kunde betyda både likgiltighet och rörelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0433.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free