Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derifrån utgår allt, och dit återvänder allt, för så vid t
som allt är summan af våra sensationer.
"Malkolm, minnes du den franska konungens
bekanta yttrande: "staten, det är jag". Du ansåg
detta uttryck såsom den yttersta konseqvensen af en
förstockad egoism, men, i sanning, det förekommer mig,
som du i detta ögonblick öfverträffade den kungliga
egenkärleken," sade Alf leende.
"Du missförstår mig. Jag är i detta ögonblick
så långt ifrån kärlek till min egen person, att den
icke ens existerar för mig, annat än såsom ett slags
hypothes, en utgångspunkt för mina iakttagelser, ett
medium mellan intet och allt, mellan döden och lifvet,
en brännpunkt, der alla de möjliga förnimmelserna
mötas, ingenting annat och jag skulle glädjas att en gång
komma derhän i fullkomlig afsöndring ifrån mig sjelf
såsom menniska, att af hela min varelse ingenting
annat återstår än reflexionsförmågan."
"I detta fall vore du i sanning förtjusande och
afundsvärd, ty du liknade då dessa afskyvärda
glaskulor, hvilka man ställer ut i ingen annan afsigt, som
det tyckes, än att karrikera allt omkring sig. Jag
skulle hellre vilja begrafva dig, ty inser du icke, att
Malkolm Schelting då vore död, han funnes icke i den
stund, då han icke längre eger en gudomlig ande, som
beriktigar hans reflexioner, ett hjerta, som älskar,
som glädes och lider..."
"Ah, tala icke med mig om hjertat! Inser icke
du i din ordning, att alla mina filosofemer äro raketer,
uppkastade för att öfverrösta hjertats verop?" sade
Malkolm med ett hastigt och ofrivilligt uttryck af
smärta.
"Jo, jag inser det mer än väl, men jag önskade,
att du ville göra detta hjerta rättvisa, i stället för att
trampa det under fötterna, och finna, att det ligger
mera storhet i det menskliga lidandet, mera gudomlighet
i alla våra svagheter än i den klumpiga, oformliga
afgud af känslolös uppfattning, som du vill resa inom
dig; att vår resignation är mera sublim än vårt trots,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
