- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
440

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Det hoppas jag, du icke skall behöfva, det är
endast för mig och den, som skrifvit detsamma det är
af vigt; godt att äfven någon annan funnes, för
hvilken det egde varde, jag skulle då icke behöfva vänta
derpå," tillade juden sakta för sig sjelf, under det
gossen sprang uppåt vallen.

"Skall jag väl lyckas; den fördömda svensken är
vaksam och stark som en bandhund, jag vill icke ännu
en gång råka i hans klor... Om gumman icke funnit
och gömt papperet åt mig, så har jag intet bevis om..."

Hans afbrutna och osammanhängande monolog
tystnade alldeles, ty nu smög han sig in på Kronachs
tomma och tysta gator.

*



Det föreföll Alf, som om endast ett par minuter
förgått, sedan han lade sig ned, han tyckte sig ännu
höra återljudet af klockan, som slog ett, och hans ögon
tycktes honom aldrig varit slutna, då ljudet af en
tung suck nådde hans öra, och han sprang upp
förvånad och yrvaken.

Med förvåning fann han, att det redan började
dagas. Han måtte således likväl hafva somnat in,
och då han tyst och varsamt gick in i Malkolms rum,
fann han denne sittande på sin säng, blek som ett
lik och insvept i sin långa nattrock med hufvudet
lutadt i händerna.

"Hur är det, Malkolm, du är vaken, hvad har
händt?" ropade han orolig.

Han fick emellertid intet svar, och då han kom
fram till honom, fann han sin vän i detta besynnerliga
nervösa tillstånd, som gäckade alla hans slutledningar
och gjorde honom tröstlös.

"Hur i himlens namn befinner du dig? Svara
mig då! jag ber dig."

"Jag uthärdar icke längre, jag känner, att mina
krafter äro slut, jag blir fullkomligt vansinnig, om jag
icke redan är det," svarade denne häftigt och reste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0442.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free