Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nattens töcken veko undan, dagens ljus sken på
den lilla källans glittrande vatten, och dess strålar
tycktes hafva jagat de båda skuggorna på flykten,
som, nyss uppfylda af häftiga och mörka lidelser,
kämpat i morgongryningen; der fanns ingen lefvande
varelse mera, och trastarne och bofinkarne kommo ned
för att dricka och göra sin morgontoilett mellan de
mossiga stenarne, utan fruktan att blifva störda.
Nu satt den unge läkaren åter hos sin sofvande
vän, men af hans utseende skulle man kunnat tro, att
han, i stället att hafva funnit lösningen af den gåta,
som så länge sysselsatt honom, endast fått ännu en att
grubbla på. Det uttryck af oro och harm, som legat
på hans panna, då han smög sig ned till källan, hade
nu förbytts i ett nästan ännu tyngre moln af djup
och allvarlig tankfullhet. I hans förut så glada och
nästan barnsliga ögon låg mera manlig kraft och lugn
beslutsamhet än förut, och dessa tio minuter, som
förgått, tycktes i hans ansigte hafva verkat såsom
nästan lika många år.
Aldrig hade kontrasten mellan natt och dag,
verkan af ljus och mörker synts honom mera bjert än
nu i denna soliga, friska morgon,
Det föreföll honom, som om det klumpiga gamla
huset, der de bodde, med sina mörka rum, sina
gallerfönster, sin lilla instängda gård och sina långa, dunkla
korridorer, vore nattens enskilda egendom och
tillhörighet, som om det borde försvinna för solljuset likasom
den hvita pierro’ns spökbild, och han började nästan
fatta Malkolm s föreställning om mörkrets djupa och
hemska hemligheter och dess fruktansvärda makt öfver
menniskans sinne.
Klockan ringde i kyrkans spetsiga torn,
arbetsfolket gick ut ur, staden, skrattande och pratande,
flickorna med sina gräskorgar, karlarne med yxor eller
timmerhakar, utbytande helsningar med landtfolket,
som med sina höns och grisar, frukt och grönsaker
kommo till torget. Öfver hela den tafla han hade
framför sig låg det strålande klara solljuset, hvaraf hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
