Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 22.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
timme skulle vara skingrad, brydde sig icke om att
söka gissa dess orsak, utan fördjupade sig helt lugnt
i sin läsning igen.
Det händer ofta, att ett enda ord, en obetydlig
omständighet gör ett ofantligt streck i den räkning vi tro
oss afslutat med framtiden. Vi stanna då bestörta och
villrådiga, vi hafva hastigt blifvit afbrutna i den rol
som ödet gifvit oss och som vi ämnat spela, vi ega
i första ögonblicket ingen annan till hands, och vi
sjunka helt oförmodadt för en stund ned till en blott
kompars på scenen. Det program vi hade färdigt duger
icke mera, och vi behöfva någon tid, innan vi kunna
ordna ett nytt. De händelser, som öfverraskat oss,
äro möjligen bättre och mera önskvärda eller
fördelaktiga, men de äro likväl icke de, hvarefter vi inrättat
vår verksamhet, eller som vi förestält oss och det tål
derför länge, innan vi kunna förlika oss med dem och
jemka vårt sinne i öfverensstämmelse dermed.
Det var i en dylik disharmonisk sinnesstämning,
som Alf var, och han behöfde en stunds ensamhet och
lugn för att återfinna sin själs jemnvigt.
Dagen derpå reste verkligen majoren från Kronach
med sin vackra nièce. Alf hade visserligen ännu en
gång fått se och tala med dem, men detta samtal
tycktes icke hafva varit någon balsam for hans sårade
hjerta, och då han såg deras vagn försvinna genom den
gamla murade porten, rullade tvenne tårar långsamt
öfver hans kind och försvunno i det mjuka nyss uppvuxna
skägget.
Det hade gått, som det i nio fall af tio brukar
gå: hans hjertas första ljufva lifsyttring med all dess
blyga och skimrande fröjd blef äfven hans första sorg
och försakelse.
Emellertid ligger hos ungdomen så mycket
romantik, att sjelfva smärtan blir oss kär, endast den är
dramatisk, och saknadens och uppoffringens
martyrkrona har sina verkliga behag, om den blott är
sammanflätad med smak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
