- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
473

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
En rättegång för sextio år sedan. - 1.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men emellertid är det en grym varning att icke göra
några koncessioner, att icke mera lemna den värdighet
och den rang, som tillhöra oss; det kommer aldrig
något godt deraf. Låt oss ignorera Cameron så länge,
tills denna fatala sak blir afgjord. Jag hoppas, att din
framtid innan dess skall vara betryggad på ett passande
sätt, dylika saker utredas icke så snart."

"Och om han vinner processen, om han kan
bevisa sin börd? Harvey sade ju, att mr Gibsons tal
häromdagen, då han framlade den gamla ammans
berättelse, hade gjort en utomordentlig verkan."

"Åh ja, om det verkligen kunde inträffa, om man
kan tillåta, att lord Hawerfield undantränges. Om
han skulle kunna intaga hans plats, det blir då tid
att tänka på saken. Men hvad är det för buller på
gården? Hvem är det, som kommer?" tillade hon
afbrytande, i det hon till hälften reste sig upp med
den ofrivilliga och naturliga känsla af belåtenhet, som
menniskor, vana vid sällskapslifvet, alltid känna i
hoppet att blifva befriade ifrån ensamhetens plåga.

Arabella svarade ingenting, och hennes lågande
kind, som troligen skulle fullkomligt tydligt hafva
lemnat modern svar, var vänd åt fönstret, vid hvilket
hon satt.

Det var bullret af hästfötter på gården nedanför
trappan, som afbrutit ladyns tal, och en aning sade
henne kanske hvem den främmande var, ty hon fattade
häftigt ringsträngens förgylda handtag för att utfärda
någon befallning, men innan klockans ljud ännu
förklingat, slogs salongsdörren upp, och en betjent anmälde
med hög röst:

"Sir John Moor, sir Astley Cameron och kapten
Harvey."

Harvey, hvars fullkomliga elegans och behagliga
sätt voro lika felfria som lady Hamiltons, var
verkligen ett motstycke till henne sjelf och var också
hennes utvalda favorit. Han var dessutom slägt till
hennes aflidne man, och det var nästan omöjligt att
stänga sin dörr för den, som hedrades med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free