Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
En rättegång för sextio år sedan.
- 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då han slutat, steg Arabella hastigt upp utan
att yttra ett ord och gick ut i trädgården, hon var
blek och hade för första gången tårar i sina ögon;
det tycktes, som om denna passiva varelse ändtligen
kändt en skymt af den lifliga känsla hon ingaf andra.
Moor och Harvey yttrade på en gång sitt bifall
och sina anmärkningar åt lady Hamilton, som kände
sig förvånad och harmsen öfver denna lilla scen,
hvilken betydligt afvek ifrån den bestämda ordningen, och
som tillkommit i hennes egen salong, men utan hennes
medverkan; på samma gång äfven hennes regelräta och
passiva sinne var en smula rubbadt och förvirradt, af
den frimodiga och djerfva själfullheten i Astleys sätt
och sång.
Hon visste icke rätt, hvad hon skulle säga om
denna okonstlade naturlighet, som aldrig förr kommit
under hennes bedömande och alls inte tillhörde det
vanliga sällskapslifvets repertoir; men som både Moor
och i synnerhet Harvey voro kompetenta domare i
dylika saker, så tog hon sitt parti att förena sig med
dem, i stället att opponera sig, helst Cameron lyckligtvis
strax derpå reste sin väg.
"Arabella älskar dig, Cameron, jag är nästan säker
derpå!" sade Harvey på hemvägen, då Moor lemnat
dem och de voro ensamma.
Astley svarade ingenting, men en glödhet sky for
öfver hans panna, som kaptenen lyckligtvis icke kunde
se i den djupa skymningen.
Han hade aktning och vänskap för Harvey, men
det föreföll honom plågsamt att ens nämna den sköna
enkans namn, då han deremot helt ogeneradt kunnat
prata om sin lycka hos den vackra fransyska markisinnan.
"Jag är nästan ledsen att hafva fört dig ut till
dem. Arabella är en besynnerlig qvinna. Jag har
sjelf en gång brunnit för henne, men jag tillstår, att
jag aldrig velat hafva henne till hustru."
"Och hvarför?" inföll Astley med illa dold
häftighet och rörelse.
"Du älskar henne?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
