Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
-
En rättegång för sextio år sedan.
- 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Åh, min vän, det är excentriskt, och det duger
icke; jag har sjelf en släng deraf, det vållar oss bara
obehag. Vi måste taga qvinnorna sådana de äro eller
också afstå ifrån dem. Om du kan göra Arabella till
lady Hawerfield, så skall hon med förtjusning gå in
derpå, men begär icke, att hon blir maka åt..."
"En namnlös äfventyrare; det måste hon likväl,
eller också aldrig tillhöra mig," sade Astley häftigt
och med låg röst, i detsamma han skildes från Harvey
vid Chesterfield Street, der denne bodde.
"Det var, som jag sade: jag ångrar mig att hafva
fört honom med mig, stackars gosse!" mumlade kaptenen,
då porten stängdes bakom honom.
Hvad föregick väl emellertid i Astleys själ? Älskade
han verkligen ännu en gång? Var denna tysta
hemlighetsfulla qvinna, om hvars inre han sväfvade i den
fullkomligaste okunnighet, väl den, som han skulle
vilja göra till sin hustru? Det vore icke lätt att säga
det, ty han visste det icke sjelf.
Männens hjertan ega förmågan af en oändlig
variation af kärlek, och hvad Astley nu kände för den
sköna enkan, med sin plastiska figur, sina smäktande
ögon och sitt orakellika språk, som kunde tydas, huru
man ville, det liknade hvarken den glada oskyldiga
kärleken till farbror Jöns’ vackra brorsdotter derhemma
i Sverige, eller den häftiga och glödande passionen för
den koketta Desirée.
Poeter och sentimentala författare hafva alltid
haft den föreställningen, att den första kärleken är
den enda gudomliga och sanna, men erfarenheten
talar verkligen ett annat språk. Ingenting här i
verlden skaptes fullfärdigt med ens; den första blomman,
som slår ut, är vanligen missbildad och dvärglik emot
sina kommande syskon, och den första känsla inom
oss, som vi kalla kärlek, är ännu oftare en liten
grönkart, jemförd med den mogna glödande frukten,
hvarmed den tänkande och kraftfulle mannens djupa och
ömma passion bär likhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
