Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ni skall få allt hvad ni önskar, men saken är, att
mr Cameron kan inte träffas nu genast."
"Hvarför det?"
"Ty han är icke här för ögonblicket."
"Hvar är han då? Vid Oukwoodhouse kanhända?"
"Nej, inte precis... Han reste till London för
nära en månad sedan."
"Till London? Men ni sade ju, att han bodde här?"
"Ja, det vill säga, han bor verkligen här, ty
rummet står för hans räkning, och han har till och
med en kappsäck qvar här, ehuru den är nästan
alldeles tom, men för närvarande är han icke hemma här."
"Fördömdt! Hvilken omväg vi nu gjort! Huru
länge sedan var det han reste, sade ni?"
"Nära en månad, sir, men jag väntar honom
tillbaka hvarje dag, ty han sade, när han reste, så här:
jag återkommer snart, mrs John, behåll rummet för
min räkning, jag kommer icke att vara länge borta.
Och derför, ser herrn, så anser jag det alldeles, som
om han vore här sjelf närvarande."
"Men det kan då jag alls inte göra. I alla
händelser måste man nu stanna här i natt," mumlade
främlingen förtretad och tog sin kappsäck ur vagnen.
"Emellertid, sir, så tror jag, att ni mycket väl
kan begagna er af hans rum; ty mr Cameron är en
fasligt hygglig och älskvärd ung herre, och eftersom
ni är bekant med honom, och som jag dessutom icke
har mer än ett rum till, och ni ville ha två, så ..."
"Ja, det går mycket väl an, för mig till hans
rum och låt min reskamrat få det andra!"
Värdinnan gick förut, och de båda resande följde
efter, in i den låga förstugan och fördes uppför en
brant och smal trappa, som mera liknade en stege,
och på hvilken värdinnan oskuldsfullt klättrade först,
lemnande utan tvekan sina gäster tillfälle att beundra
hennes korta och tjocka ben i ljusblå strumpor, helst
dessa senare på den tiden icke hade så tvetydigt rykte
som nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
