- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
505

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag har nu väntat der utanför ett par timmar, hon
har icke kommit ut igen, hon är qvar der inne ännu."

"Men hvad ser du väl för oroande häruti?" sade
jag för att lugna honom, ehuru jag mycket väl begrep
hans tankar och äfven delade dem.

"Hvad skulle Zusette göra der, och hvarför bedrar
man mig, hvarför har man sagt, att hon var sjuk,
att jag icke kunde få henne? Jag kan icke längre tvifla,
jag är förrådd, hon älskar mig icke längre, det är
någon annan; men jag går nu hem till henne, jag skall
invänta henne, jag skall invänta henne der. Jag skall
veta allt, och ... farväl, jag måste skynda!"

Den stackars karlen var förvirrad och utom sig.
Jag ångrar, att jag icke stannade qvar och följde honom,
jag fruktar, att han begått någon dårskap eller kanske
något ännu värre.

"Åh nej, innan han hunnit till hennes hem hade
han troligen lugnat sig, och jag slår vad, att han i
detta ögonblick förlikt sig med sin älskarinna, hon må
nu vara oskyldig eller ej," sade Alf leende, under det
han löste upp sin halsduk framför den lilla spegeln på
spiseln, hvilken återgaf hans ansigte förvandladt till
en karrikatyr.

"Låt oss nu gå till sängs. Jag är alldeles
uttröttad, och jag förmodar, att äfven du behöfver hvila."

Emellertid hade de båda studentkamraterna, efter
nära ett års skilsmessa, ännu alltför mycket att anförtro
hvarandra för att kunna somna; och den lille juden i
rummet på andra sidan, hvilken helt tyst och utan
skor smugit sig ut, och nu med återhållen andedrägt
stod lyssnande utanför dörren, kunde ännu i ett par
timmar hafva hört deras låga vexlande röster, i fall
han icke förut tröttnat, att söka uppfatta de för honom
halft obegripliga svenska orden, som dessutom icke i
sammanhang hunno hans öra.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0507.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free