- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
506

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

4.



"Det är besynnnerligt, han svarar icke. Han
måste sofva som en björn," sade Alf morgonen derpå,
sedan han åtskilliga gånger bultat på sin reskamrats,
den lilla handelsexpeditens, dörr, utan att få något svar.

"Kanhända han redan gått ut, klockan är nio, vi
hafva verkligen sofvit länge," inföll Astley, som stod
bredvid.

"Han lofvade att frukostera med oss, och
dessutom har ingen sett honom gå ur huset."

"Då måtte han väl vara derinne."

"Åh, det är icke så säkert," den hvita pierro’n
anses kunna gå och komma, utan att någon vet derom,"
sade Alf skrattande. "Emellertid så förmodar jag,
att han nu verkligen icke finnes här; låt oss således
gå ned och äta honom förutan."

"Men om han rest sin väg, om han rymt?"

"Dertill är han alltför klok."

Alf skyndade utför den bräckliga trappan och
stod nu i den lilla förstugan, der den rödkindade
värdinnan väntade honom och öppnade dörren till en
liten kammare bredvid värdshussalen, der hon
framdukat de resandes frukust.

"Har ni sett min väns reskamrat, fru Johns?
Hans rum är stängdt och han är icke derinne," sade
Astley, som äfven kommit ned.

"Nej minsann, herrarne hafva allesammans sofvit
godt på morgonen. Men kanhända att Meg sett honom
gå ut. Har du sett den främmande herrn i n:r 2
gå ut på morgonen?" tillade hon, med höjd röst,
vändande sig åt den öppna köksdörren, der en lång
barbent piga stod vid spiseln, sysselsatt att med ett
döfvande larm stöta något i en stor jernmortel, och som
hon derför icke hörde ett ord, vände hon endast på
hufvudet, med gapande mun och frågande blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free