- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
508

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och med låtit undfalla sig uttryck om att hämnas.
Han är likväl så gåtfull och inkonseqvent, att ingen
kan beräkna hans handlingar. Det syntes, som om
han hade förhjelpt Hawerfield ifrån fransmännen i
Plessen. Vi känna emellertid, att hans vittnesmål
är af vigt, och han kan tvingas att afgifva detsamma."

"Ja, om man kan finna honom. Men Hawerfield
låter honom naturligtvis försvinna."

"Låt oss emellertid först förvissa oss om, att han
icke ännu är qvar deruppe.".

"Hör på, mrs Johns, var så god och låna oss
någonting, hvarmed man kan uppbryta dörren till
vindsrummet, ty vi frukta att mr Stjernes reskamrat
möjligen blifvit sjuk, eftersom han icke varit synlig och
icke svarar, då man ropar honom."

"Åh den behöfver icke brytas upp," sade
värdinnan, som alltjemt stod qvar, lyssnande till de båda
herrarnes ifriga samtal och fåfängt i sin innerliga
nyfikenhet bemödande sig att begripa något deraf. Den
kan öppnas, ty nyckeln till köket här nere går
mycket väl an."

"Så hemta den genast!" sade Astley, och inom
ett ögonblick var Alf med ett par hopp uppför trappan.

Värdinnan följde honom, och Astley promenerade
under tiden nedslagen fram och åter på det lilla ojemna
golfvet, hvars tiljor gingo upp och ned som tangenterna
på ett klaver, och betraktade tankspridd, huru flugorna
frossade på den prisade frukosten.

Det syntes honom hårdt att hafva fattat hoppet
om en fördel, hvars vigt var obegränsad, efter han
ännu icke kände den fullkomligt, för att genast förlora
densamma.

Efter ett par minuter återkom Alf; man behöfde
icke fråga, hans min förklarade genast utgången af
hans undersökning. Rummet, der hr Meyerkopf bott,
var tomt, men hans lilla, svarta nattsäck var qvar.
Bläck och pennor funnos på bordet, han tycktes hafva
suttit och skrifvit hela natton, ty hans säng var orörd,
men inga bref eller papper syntes till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free