- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
510

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Meyerkopf, i fall han återkomme, att han borde vänta
dem här.

Morgonen var så vacker, och den friska vinden
ifrån hafvet kändes så angenäm, då de gingo öfver
den ljungklädda backsluttningen, som skilde byn ifrån
parken till herrgården; flockar, af hvitulliga får,
vaktade af barn och raggiga hundar, syntes som
oregelbundna halfsmälta snödrifvor mellan bergen, och det
töcken, som på morgonen hade legat i dalgångarne,
var nu uppstiget och förvandladt i glänsande molnflockar.

Snart voro de på andra sidan af de kala
höjderna, der blåsten icke tillät annat än några halftorra
hagtornsbuskar att skjuta fram mellan klipporna, och
der sjelfva ljungen vid denna tid af året var torkad
af vinden och uppbränd af solen, — och kommo nu
ned i den dal der slottet och parken lågo, skyddade
emot den ständiga blåsten.

Efter ännu tio minuter stodo de vid grindarne
till parken. Astley stannade ett ögonblick tvekande,
innan han drog på snöret till den gamla
metallklockan, omkring hvars kant ett bibelspråk var inristadt
och deröfver årtalet 1602 samt på andra sidan det
Hawerfieldska vapnet.

Det föreföll honom motbjudande att gå in, då
den, hvilken ansåg sig som egare till stället, fanns
der, så mycket mer som lorden och han icke hade
återsett hvarandra sedan den morgonen, då
Hawerflelds kula sträckt Astley sanslös i Harveys armar.

Nu berättade dem likväl grindvaktaren, att hans
husbonde redan tidigt på morgonen ridit ut och ännu
icke var återkommen.

På Astleys fråga, om någon främmande sökt honom,
svarade karlen: "nej"; ingen främmande hade före de
båda vännerna synts vid grindarna.

"Det är då möjligt, att Meyerkopf ännu icke träffat
honom, eller också icke gått hit," sade Astley, under
det de fördjupade sig i parkens skuggiga gångar.

"Det är troligt, att han mött honom på vägen.
Vårt enda hopp är, att Hawerfield är mindre frikostig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0512.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free