Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Ja, är det icke förskräckligt? Om han icke är
död, så är han åtminstone nära deran, efter hvad Jem
här säger."
"Jem, är det han som sett det? Huru och hvar
har det skett? Berätta då, mrs Banks."
Den gamla hushållerskan gned sina ögon med
förklädet och sade med afbruten röst, under det alla
de öfriga på borggården samlades omkring dem:
"Ack, herre Gud, mr Cameron, jag är så förbi
af sorg och bestörtning, att mina ben icke bära mig.
Låt oss sätta oss här på bänken, och du, Jem, gå in i
köket så länge; följ med du, Jemina, och gif honom
litet frukost. Jo, ser ni, det är så, att mylord kom
hit i går morse alldeles oväntadt ifrån London; han
såg mycket blek och ond ut och har knappt talat vid
någon menniska. Allting var i olag, och han var
missnöjd med maten och allt. Men du min Gud, vi
väntade honom alls inte, och när man blir så der
öfverrumplad, så kan man icke hafva allting så bra och i
ordning. Nå, i morse helt tidigt, så red han ut för
att promenera före frukosten ned åt hafsstranden, som
han brukar göra, då han är här; och han hade knappt
varit borta mer än en timme, innan de båda barnen
ifrån byn, Jem och hans syster, kommo hitspringande
med andan i halsen och så förskrämda, att de i början
knappt kunde tala; men slutligen berättade de, att de
varit på heden denna morgon med sina får, som
vanligt, då de fått se mylord komma ridande på
strandvägen, helt sakta och långsamt. Han såg dem icke,
ty de sutto invid en klippa och åto sin frukost, då,
just som mylord passerat förbi dem och kommit en tio
eller tolf steg fram på vägen, en karl, som de förut
alls icke sett, hastigt springer fram och fattar hans
häst i tygeln; den blef skrämd och reste sig upp på
bakfötterna, men den främmande höll honom likväl
fast, och sade några ord mycket häftigt till mylord,
som mot sin vana hörde på, utan att svara eller tyckas
bli ond, och då räckte karlen honom ett papper eller
ett bref, och under det mylord ännu läste deri och
tycktes mycket bestört och ledsen, så drog den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
