Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade också knappt hunnit komma inom
synhåll, innan han fick erfara, att mrs Banks’ naturliga
misstankar spridt sig och gjort sig gällande; ty ljudet
af hans eget namn, upprepadt med bönfallande röst
af den lilla hr Meyerkopf, som midt i folkhopen skrek
och pratade på en oredig blandning af engelska och
tyska, nådde hans öra.
Den stackars tysken var blek som ett lik, de
båda små svarta hårtestarne på ömse sidor om hans
skalliga hjessa stodo rätt i vädret, han höll sin lilla
platta peruk i handen, hviftande dermed såsom en
nödflagg, under det han slog omkring sig med armar och
ben, ocb bedyrade högt sin oskuld emot de
beskyllningar, man gjort honom, den ena minuten, och den
andra hängde han slak och orörlig med slutna ögon
och öppen mun emellan sina angripare.
Nu, då han upptäckte den ankommande Astley,
fattade han nytt mod och anropade denne i de mest
bevekande ordalag om hjelp och beskydd, under det
tårarne strömmade öfver hans gula kinder och hans
spetsiga näsa.
Det var omöjligt att se den förskrämde stackars
mannen, och kunna misstänka honom för ett mordiskt
angrepp emot den kraftfulle Hawerfield, och Astley
fattade genast hoppet om hans oskuld; men det var
ingen lätt sak att lugna honom och förmå honom att
foga sig i sitt öde.
Alla försäkringar, att, om han verkligen var
oskyldig, intet annat ondt skulle vederfaras honom än en
kort förlust af hans frihet, voro i början fåfänga: den
lille tyskens vanvettiga förtviflan liknade ett
oförnuftigt barns, och ökade Astleys föreställning om
omöjligheten för denna fega och enfaldiga varelse, att utföra
en handling som tycktes bevisa lika mycken djerfhet
och dödsförakt, som hat till den sårade.
De båda bonddrängarne, som höllo honom fast,
och i synnerhet en af slottets tjenare, hvilken igenkänt
honom, öfverröstade honom emellertid med lifliga och
föga skonsamma yttringar om sin djupa öfvertygelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
