- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
521

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om hans brott, enär de funnit honom gömd bakom
en gammal lada på vägen der lord Hawerfield blifvit
öfverfallen, och värdinnan på värdshuset intygade, att
han varit borta under den tid, som den sorgliga
händelsen timat.

"Det är likväl konstigt, att man icke kan
upptäcka något sår eller skråma på honom, och det var
likväl blodspåret, som ledde oss på honom," sade den
ena af bönderna, under det han föga artigt och på
samma sätt, som om han haft en kalf eller lammunge
framför sig, vände och undersökte den stackars juden
på alla sidor.

"Det är derför, att du är dum, Dick; ser du icke,
att den skojarn ömmar om ena benet? Jag slår vad,
att han fått mylords kula i vaden som ett märke, drag
af honom stöfveln, få vi se!" inföll en annan.

Alla de närvarande förenade sig om samma mening,
och väl tio händer fattade om den olycklige Meyerkopfs
ben, oaktadt hans förtviflade motstånd.

Stöfveln for af med en fart, som kom de dragande
att rygga baklänges, och till bekräftande af deras
misstankar och Astleys bestörtning var verkligen
strumpan derunder genomdränkt af blod.

"Hvad sade jag, kan man behöfva ett bättre bevis?
Se här, hvilket sår han har på benet, det är kulan,
som gått in!" utropade ifrigt och triumferande den
långa drängen, som höll judens ben i vädret, under
det denne låg baklänges i de kringståendes armar.

Ett sorl af förbittring och hot gick igenom hopen;
och oaktadt Astley var den ende, som hörde och
uppfattade den anklagades ifriga och vältaliga försäkringar,
att såret var förorsakadt af en spik i de gamla bräderna,
bland hvilka han varit gömd, att en kula omöjligt kunnat
göra en dylik rispa, och att stöfveln, som äfven var
sönderrifven, bevisade, att det varit ett spetsigt och
icke ett rundt föremål, som orsakat detsamma, så fann
han, huru lönlöst och vådligt det skulle varit att söka
ändra de upphetsade böndernas mening, och lemnade
således den stackars handelsexpediten åt sitt öde, fullt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free