Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Antingen är den sällsamme lille juden den störste
bedragare, som finnes, eller också har han en
besynnerlig otur att råka ut för bra ledsamma qui pro quo",
mumlade Astley, uttalande dermed ungefär samma sak,
som Alf förut väl hundra gånder både sagt och tänkt.
Han stoppade det dyrbara lilla paketet, som
innehöll judens vittnesmål, hvilket denne anförtrott honom,
i sin bröstficka och lemnade sedan kappsäcken med
alla dess burkar och askar i värdinnans vård, tills
egaren skulle afhemta densamma.
Det finnes emellertid inom oss en viss tvekan vid
att få visshet om sådana saker, som lifligt och nära
intressera oss. Vi hejda oss ofta och stå obeslutsamma,
innan vi bestämma oss för att begagna den händelse,
som låter oss lyfta täckelset, hvilket döljer någon vigtig
och intressant scen af vår framtid.
Astley trodde sig ändtligen hafva funnit detta så
länge i tidningarna fåfängt efterlysta vittne — på
hvars tillvaro man hoppades — till mrs Mertons
hämdfulla och låga brott. Han trodde sig stå vid
målet för alla sina lifliga önskningar, alla de brinnande
förhoppningar, som sedan ett år uppfylt hans själ, han
höll detta papper i sin hand, och han tyckte sig knappt
ega mod att läsa det; han gömde det i stället åter vid
sitt bröst, under den instinktlika önskan, att så länge
som möjligt bibehålla en illusion, som detta
efterlängtade vittnesmål kanhända skulle förstöra.
Det föreföll honom dessutom, som ville han vänta
att taga kännedom derom, tills Alf återkom, hvars
redliga vänskap han hade att tacka derför, och hvars
ständigt glada och friska lefnadsmod hade en så
helsosam verkan på Astleys lättretliga och ombytliga
sinne.
Dagen föreföll honom emellertid mycket lång, han
hade icke gjort synnerlig heder åt värdinnans middag,
trött att betrakta byns kala och enformiga omgifning,
och påminnande sig böndernas yttranden, att spåren
af blod ledt till upptäckten af den misstänkte mannen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
