Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan skäl, utan att reflektera deröfver, passift
utförande rolen af ett slags medium för händelsernas gång,
och detta stundom till vår egen obotliga olycka.
Astley steg långsamt ned för de breda nötta
trappstegen och vände mekaniskt sina steg åt den
sidan af parken, der den lilla grinden ledde ut till
den väg, som genom en liten lund af buskar förenade
sig med strandvägen.
Hastigt besinnade han sig, denna väg var ju så
lång, och qvällen var redan långt liden, men emellertid
kände han ett otydligt begär att återse hafvet i mörker
och månsken, eller rättare, han drefs framåt af ett slags
instinkt, hvars tillvaro och orsak han sjelf icke kände,
allt nog han gick.
Då han väl kommit ut ur den lilla skogsdungen
af hassel och vide, som låg nedanför parken, var
skymningen mindre djup, och då han gått öfver heden
och klipporna och kommit ut på vägen vid stranden,
lyste månen redan klart med hörn så spetsiga och
blanka som på ett turkiskt standar.
Hafvet låg tyst bredvid honom, men lurande och
vaket som en gömd stråtröfvare, och endast i fjerran
ljöd bränningarnas eviga entoniga dån, och under hans
fötter knastrade snäckskalen i sanden bland tufvor af
den bruna och vissnade hafstången.
Nu hade han hunnit förbi den mörka fläcken på
vägen; blodet af denna man, som framstått på lifvets
scen lika hemlighetsfullt, som han nu afträdde derifrån,
hvem hade väl gifvit honom den rol han spelat, och
hvem hade nu så plötsligt gjort ett slut derpå? Han
skulle då få dö i den stulna drägt, hvari man insvept
honom, det var således ett väl utfördt maskeradskämt,
som börjat redan i vaggan och upptäcktes först vid
grafven — man kan icke gerna lyckas bättre.
Så tänkte Astley, då han tankfullt vandrade vidare
och slutligen mekaniskt stannade för andra gången vid
det gamla båtskjulet.
Han kastade blott en blick derpå och ämnade gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
