Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oförvägne, som råkar att öfverraska dem, plikta
derför med lifvet.
Denne man tycktes emellertid vara helt ensam, och
de klagande ljud, som Astley hört, tydde icke på
några onda afsigter. Dessutom var det nu för sent
att draga sig tillbaka, ty han var redan bemärkt,
mannen reste sig till hälften upp på armbågen och
vände med detsamma sitt ansigte så, att det icke mera
var doldt af skuggan.
"Gordon! Gordon! är det du?" utropade Astley,
som med bestörtning i de bleka och af smärta vanstälda
dragen, hvilka han nu kunde betrakta, igenkände den
franske skrifvaren ifrån advokatens byrå i London.
"Cameron, hvilken lycka!" utropade denne i sin
ordning med matt röst och sträckte handen emot
sin vän.
"Hvarför i himlens namn finner jag dig här
ensam bland klipporna och i detta tillstånd? Du är
blek som vax och synes nästan döende. Hvad har
fört dig ifrån London?" sade Astley häftigt, kastande
sig ned på knä bredvid den stackars fransmannen,
som försökte att småle emot honom, och hvars torra
halföppna läppar knappt kunde frambringa ett ord.
"Gissar du icke det? Har du icke hört hvad som
passerat, har man icke funnit Hawerfield ännu?"
"Ah, Gordon, det skulle vara du, som skjutit
honom, du som aldrig sett eller känt denne man? Hvad
vill detta säga?"
"Jag skall berätta dig allt, men hjelp mig att
resa på mig! Så ja. Ah, smärtan i min axel, som
är genomskjuten, dödar mig, blodförlusten och febern
hafva hållit mig här hela dagen nästan sanslös, jag
har yrat, tror jag, eller kanske jag gör det ännu. Det
förefaller mig, som om man funnit mig här, jag hörde
rop och svordomar, jag såg en hop folk och tyckte
att man bortförde mig. Det är ju icke så? Jag är
ju ännu qvar på stranden, jag ser ju hafvet der, och
du Cameron är här ensam?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
