Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämnet, jag vill derför ingenting säga om min sylfidiska
ungdom, "dess gungande behag, spänstiga språng och
djerfva mimik", som en viss tidning af mycket anseende
på den tiden uttryckte sig om min person och min
talang i en lång och smickrande teaterkritik, hvilken
jag ut klippt ur bladet, och som jag ännu förvarar
bland andra minnen ifrån denna tid.
"Jag var uppfostrad för baletten och hade, sedan
jag var tretton år, hvarje dag, med min middag
inknuten i en näsduk tillsammans med mina strumpor
och skor, vandrat ifrån Pimbliko till Drurylane. Det
var ganska påkostande, det kan jag försäkra, och hade
jag icke haft det beständiga sällskapet af min första
man, mr Mike Kutts, som då redan var basunist i
orkestern, ehuru han var ganska ung, så hade jag
visst blifvit ännu mera upptröttad och stel i benen,
än som nu var fallet.
"Mr Kutts var icke vacker, hans läppar hade
blifvit tjocka och utstående och hans kinder slappa
och hopfallna af den ständiga blåsningen, men han
bodde hos min fostermor, och det hände ofta, då vädret
var allt för elakt, att han betalde en droska, hvari
vi båda åkte till teatern, han trakterade mig dessutom
ofta med våfflor och smörbakelse — och ingenting kan
smaka bättre, då man ruskig och frusen står väntande
i en mörk och dragig teater, der kulisser och hissverk,
falluckor och brädställningar omgifva en på alla sidor
liksom kringkastade af en jordbäfning – och denna
hans vänlighet väckte min tacksamhet.
"Vid sexton år debuterade jag och blef antagen
som dansös med en lön af ett pund i månaden. Jag
har alltid älskat blygsamheten som den skönaste af
alla dygder, och derför vill jag icke ens nämna de
många förledande snaror, som utlades för mina oskyldiga
fötter, eller de förrädiska rökoffer, som af unga herrar
tändes för min alltid bortvända näsa. Min natur var
allt för ren, mitt konstnärskap allt för sublimt för att
besudlas deraf. Jag undgick alla dessa lockelser och
kastade mig som en snöhvit, jagad dufva i den trogne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
