- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
543

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Då man blir bjuden på att åka, så kan man
naturligtvis icke köra ut egaren till ekipaget, och ehuru
hela hans person liknade en våt svamp, som vid minsta
beröring meddelade sitt innehåll, så bestämde jag mig
likväl för att sitta qvar, helst jag vid lyktskenet tyckte
mig märka, att den artige åkaren var en rätt vacker
karl, och som dertill talade ett språk alldeles som en
gentleman, hvilket kom mig i början på den tron, att
det kunde vara en förnäm herre, som förklädd ville
enlevera mig, och sanningen att säga skulle detta icke
varit mig emot, om jag bara icke haft mr Kutts’
stöflar på mig.

"Emellertid lunkade hästen framåt, och min kusk
berättade mig under tiden, att han många gånger sett
mig traska i smutsen till och från teatern, men denna
qväll varit inne och sett mig dansa i lampskenet,
klädd i flor och siden, samt att han då fann mig se
långt bättre ut, än på gatan under mitt bomullsparaply
och med min fula kappa.

"Ja, jag må så godt säga det genast, han hade
blifvit alldeles betagen. Man hade också denna afton
gifvit baletten "Zefyr och Flora," och ehuru jag icke
hade hufvudrolen, så dansade jag likväl åtskilliga
gånger nästan ensam och denna ballett var glanspunkten i
min repertoir. Jag minnes ännu alla de hopp och
språng och graciösa attityder, jag der utförde, så väl,
att jag hvilket ögonblick som helst skulle kunna
återgifva dem, ehuru kanske icke med samma lätthet.

Vår bekantskap var nu gjord. Mr Morris bodde
verkligen i mitt grannskap och kom sedermera att
dricka sitt thé hvarje afton i mitt lilla rum, der jag
hänförde honom med de svåraste och vackraste af
mina steg och attityder, och till tacksamhet derför
ställde han sin droska till min disposition, och denna
blef mig nu, ehuru på ett annat sätt, lika nyttig som
Kutts’ basun.

"Det var en högst angenäm tid, och jag tillstår,
att det var mig rätt okärt, när Morris på samma gång
han bestämde vårt giftermål, yppade sitt beslut att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free