- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
553

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om hans försvinnande, och det var ingen, som undrade
öfver att hon, en månad derefter då hon blef frisk,
ville lemna Merton Hall och resa utrikes för att glömma
sin sorg.

"Men qvällen innan hon reste var mrs ute och
åkte för att liksom taga afsked af alla ställen i trakten.
Det var likväl icke för att göra visiter, som förnäma
damer annars bruka, ty mrs umgicks icke med någon
af grannarne; de voro också icke af samma rang som
vårt herrskap, och som mrs säkert var mycket stolt
af sig, och mr Harry just icke tyckte om
fruntimmerssällskap, så brydde hon sig alls intet om någon af
fruarna i trakten. Det var således endast för att
promenera hon for, och under denna färd var det något
rätt besynnerligt, som hände, hvilket åter kom mig att
tänka på det der brefvet.

"Vi foro till Oukwoodhouse, och mrs befalde mig
att taga af vid byn och fara strandvägen till vestra
ändan af parken och stanna der. Jag tyckte, det var
besynnerligt, ty denna väg begagnas aldrig, den är
mycket längre; och någon stor vagn hade väl aldrig
förr rullat der i hafssanden mellan klipporna, den är
emellertid jemn som ett golf, vid ebbtiden åtminstone,
då man kan fara längre ned, så att nog kunde jag
köra den mycket väl.

"Jag gjorde således, som hon befalt, och då hon
stigit ur och gått in genom den lilla grinden, som både
hon och jag kände väl till, så vände jag om hästarne
och höll stilla i skuggan vid backen.

"Jag fick likväl sitta der bra länge, och det kan
väl hända, att jag lurade till ett ögonblick, men jag
vaknade hastigt vid att vagnen skakades litet, liksom
om någon stigit upp på fotsteget.

"Jag trodde först, att det var mrs, som återkommit,
men jag fann genast mitt misstag: det var en
storväxt qvinna i brokiga och besynnerliga kläder, sådana
som zigenerskor bruka bära, och en sådan var hon
också, det var lätt att se, ty hon hade en korg på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0555.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free