- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Femte delen. Psykologiska gåtor. /
560

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


"Det förefaller mig, som om detta utbrott af en
gränslös och ohejdad smärta hade räckt mycket länge,
kanhända också att jag somnade in derunder, men jag
väcktes hastigt deraf, att hon med häftighet ryckte
mig upp ifrån marken, kastade mig på sin rygg och
flydde från stället, med snabbheten af en jagad
räfhona, i hvars spår hundarne gläfsa, ehuru ingen
förföljde oss, och ingen enda af de sofvande omkring
elden ens märkt, eller brytt sig om den blodiga scen,
som nyss spelats några steg ifrån dem.

"Jag vet icke, huru gammal jag då kunde vara,
kanhända tre eller fyra år, det finnes sedan ett långt
tomrum i mitt minne.

"Orediga bilder sväfva för mig af ensliga tysta
skogar, gröna fält och bruna ljunghedar, der jag vandrade
ensam med min mor, hvilken sjöng vilda sånger, som
skrämde mig mera, än de roade mig, och kommo mig
att med dubbel ömhet, och liksom för att söka skydd,
trycka den lilla bruna apan till mitt hjerta, som ömsom
trippande bredvid mig, ömsom sittande på min axel,
var mitt enda sällskap.

"En känsla af hunger, köld och trötthet är det
öfvervägande intrycket af denna tid, och deremellan
nöjet att dela en eller annan läckerhet med min bruna
vän, eller stoltheten öfver några sammantiggda
silfverslantar och lyckan att någon gång få sofva på en
halmkärfve i en varm stuga för en natt.

"Så förgingo troligen flera år. Zigenaren räknar
icke tiden, och då alla dagar äro lika, då man vandrar,
oupphörligt vandrar, så synas veckor och dagar på en
gång mycket långa och oändligt korta, hvarje timme
är lång, men summan af dem alla är lika med noll,
ty den innebär ingenting, den har ingen betydelse.

"Jag kunde hjula och gå på händerna, härma
alla djurs läten, äta brinnande blånor, göra kortkonster,
spå i händerna, sjunga visor och snatta litet smått
med utomordentlig färdighet, men min mor var sällan
nöjd med mig och förebrådde mig ofta, att jag hvarken
egde min fars mod, styrka eller skönhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:49:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/5/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free